Känslor
Varför ska det vara så svårt att visa dom utåt?
Jag har det problemet at jag inte gillar att visa vissa känslor utåt.
Varför kanske några undrar .
En anledning är att jag inte vill visa mig sårbar.
Tidigar i mitt liv hade jag så mycket som sårade mig runt om mig at jag tillslut byggde upp en mur inom mig så att jag inte skulle visa mig sårbar utåt. Ingen skulle få dra nytta av min sårbarhet.
För ett år sen fick jag höra av en vän att jag kunde uppfattas som grinig av andra.... Hade dom varit med om samma sak som jag hade dom nog inte sett mig som grinig utan någon i behov av stöd.
Att i ett par år få ta i mot kommentarer som sårar en så djupt är inte lätt att återhäta sig ifrån och särskilt inte när man har fått höra kommentarerna i ett par år.
Varför lämnade jag inte honom tidigare.?
Förmodligen för att jag var blind av kärlek till honom att jag inte ville se vad han gjorde mot mig.....
Många kanske ser mig som en person som bara leker runt...
Jag har till och med fått frågan om jag aldrig blir kär ....
Jag har blivit det en gång efter mitt ex .... men att berätta det gick inget bra .....
Jag måste visa känslor utåt och inte gräva ner dom djupare i mig själv ....
Håll inte känslorna inne dom kommer bara att bryta ner dig inifrån!
Hoppas att alla har det bra !
Kram till alla !!!!!!
Underbara Cissi! Vill bara att du ska veta att jag finns här för dig! Jag vet ju hur svårt det är att avsluta ett långt förhållande, hur mycket det krävs och hur naiv man är... och jag vet hur ont det gör att inse att man gett upp sig själv...
Bara några dagar kvar tills jag kommer och kan äta choklad eller selleri med dig! Längtar! Puss och kram från lillasyrran=)
Hej söta Cissi!
Nu är jag tillbaka i Örebro, och om du har lust att bara prata, så finns jag gärna här för dig. Annars är mitt råd alltid samma. Våga! Och jag vet att det inte är så lätt, även om jag låssas som annat ibland. Det är inte enkelt att göra sig själv sårbar inför någon annan. Men när det blir bra, när man hittat rätt, då är det värt så mycket.
Stor kram!
hej gumman...läste din blogg först nu...men du vet att ja alltid finns här för dig!! vill be om ursäkt om ja inte alltid förstått... trodde nog kanske aldrig hur mkt han sårade dej...men kämpa på vännen så kommer mörkret skingra till slut!!
förresten: välkommen till brickehill, tjejen!! *kramar om*
